 |
Tillbaka till startsidan
LIDGATU |
Gårdarna i Lidgatu ligger längs den gamla landsvägen. Flera
av dem har en herrgårdslik uppbyggnad med en huvudbyggnad
omgiven av två flygelbyggnader. Bostadshusen ligger på ena
sidan och ladugårdarna på andra sidan vägen. Många hus
bevarar ångermanländsk byggnadstradition.
En tid var Lidgatu socknens centralort med klockargård och
lanthandel. Landshövdingens troman, tillika västra
Ångermanlands rikaste bonde, bodde också här.

Gammal vy från norra
infarten. Foto, Frans Gustav Lidholm
Lidgatu är en mycket gammal by som redan
år 1550 omnämns i
Ångermanlands skattebok men är troligen åtskilligt äldre än
så. Förmodligen så drabbades byn av digerdöden på 1300-talet
och avfolkades för att så småningom återhämta sig.

Byn ligger som för många ådalsbyar
typiskt på en platå med flacka åkrar och stupande nipor ner
mot Ångermanälven. Förr i tiden då landskapet var mycket
öppnare var sikten fri över niporna och älven. Nu har det
mesta vuxit igen med skog och sly, men en del av "ingena"
hålls fortfarande öppna tack vare kor. En del av naturvårdarna
kan
ses på bilden nedan.
I äldre tider omgärdades
byn av gärdsgårdar
( förmodligen närmare två mil )
för att skydda grödorna.
Boskapen, kor getter och får, betade på skogen och
mjölkning och tillsyn skedde på
fäbodvallen. Lidgatus
fäbodvall ligger upp mot Fängsjön dit den flyttades, okänt
när, från en plats hitom Skäljsjön. "Det finns endast
några grundstenar kvar och en stor, mycket grov gammal tall
som sparats för att markera var fäbodvallen låg". Karins
anm.
I Lidgatu fanns på 1800-talet två bysågar,
troligen för husbehovssågning, en vid Per-Hans
bäckens mynning och den andra på nipkanten vid nuvarande
Lage Sundbergs (se bilden) Ett mindre tegelbruk fanns på
"Klockargården" och leran togs vid bäcken en bit ovanför
byn.

Även smedjor har funnits varav en låg uppe vid
Hans-Erik Moströms torp ovanför byn.
"Det området har använts som betesmark för kor och
fortfarande "kryper" det upp järnskrot ur marken där smedjan
låg" Karins anm. Lidgatu hade också en byskola (som lärarinnan fröken Vinge även bodde i) i
början på 1900-talet. Den var inrymd i storstugan på Nicke
Pehrs. Foto finns i bildarkivet.
Det
mesta av uppgifterna i texten är hämtade från Renströms
Arkitektkontors HB utredning om Lidgatu för Sollefteå
kommuns räkning samt en del från bybor.
|